Till pasta med bolognese. Ett vin som alltid har varit bra och den här gången ett snabbt val i butiken till kvällens pasta. Till och med över förväntan och hur gott som helst, fylligt med körsbärsfrukt. Lätt rostade fat och läder.
Till lammytterfilé med hemgjorda pommes och bearnaisesås. Lite mognad, smaken god och växer i munnen. Lagom strama tanniner och fat. Gott.
Ny årgång och dags att se om den kan nå samma höjder som under sina glansdagar. Doft med mörkt rostade fat. Kaffe och choklad med lite läder. Mörka körsbär och plommon med lite färska örter. Smak med mörk mullig frukt med körsbär och plommon, rostade fat, kaffe och choklad. När jag läser mitt inlägg om 2007:an så är det mycket som är sig likt. Den här årgången väcker ändå lite mer intresse och det är fathanteringen som känns bättre nu.
Efter ett tag i skåpet plockas det här vinet fram till entrecote egen b-sås och kroketter. Tidigare provat här och det var då ett exemplar åkte in i skåpet. Den här gången är vinet fylligt med fin mörk körsbärs frukt. Rostade fat och lite mörk choklad. Mycket gott, bäst att bunkra innan årgångsbyte.
En sista solchans på balkongen och vi passar på att njuta av den och lite god riesling. Vinet har fått ligga till sig sedan förra årets augusti nyheter och har utvecklat en liten petroleum ton i doften. Mineral och citrus i form av lime finns där också. I smaken finns petroleum, lime och mineral i fin balans. Mycket gott och en trevlig stund på balkongen. När solen försvunnit runt husknuten förflyttade vi oss in och tände årets första brasa i öppna spisen och myste framför den en stund. Lite rökigt blev det men inte så farligt tyckte vi. Ett par timmar senare när middagslagningen var i full gång så var det plötsligt fullt pådrag med brandkår, polis och ambulanser och vi undrade vad som stod på. Brandkåren var efter ett tag upp till oss och konstaterade "ja här luktar det ju lite rök" och var nöjda med att få blåsa av alltihopa. Tydligen tyckte någon i huset att det luktade mer rök än befogat.
Efter dramatiken fortsatte matlagningen och ett gott vin till maten och nerverna behövdes. Castello di Fonterutoli har länge legat på önskelistan och nu tillsammans med oxfilé, potatisgratäng med parmesan och portvinssås komponerades en riktigt lyckad middag. Sangiovese med 10% Cabernet Sauvignon. I den generösa doften finns mycket körsbär och kärnor. Lätt rostade fat, mognadstoner av portvin och läder. Svag söt tobak och lite lakrits ibland. Mjukt fylligt och fruktigt i smaken, mogna söta körsbär. Mycket gott och ska avnjutas ännu en kväll till moussaka.
Till såsen användes en Mouton Cadet som varit en liten följetong. Den här gången en 06:a som var bättre än 07:an men inte riktigt lika bra som den Graves betecknade inköpt på påten. Fatkaraktär med ceder och bra svartvinbärsfrukt är vad jag minns från den. Finns kvar i den här årgången på lokala bolaget och lite sugen på att chans lagra ett par och se vad som händer med dem. Billigt och kanske trevligt experiment. 
Till en kryddig lammgryta. Syrlig och fruktig med körsbär, mörkare och sötare bär i bakgrunden.
Den gamla favoriten Brolio i ny årgång. Kvaliten har varit dalande med 2006:an som en riktig besvikelse. Priset som förr låg under hundralappen har nu stigit till 115kr. Har då även kvaliten ökat? Doften lovar gott med mycket mörka körsbär. En gnutta tobak och rostade fat. God fruktig smak som stramar åt lite. Mycket frukt, mörka körsbär och plommon som drar åt det söta hållet. Kaffe, mjölkchoklad och gräddkola. I längden lite klibbigt sött. Jag får känslan att det är ett seriöst försök att återupprätt sin forna glans om än lite för publikvänligt för mig. Vinskribenterna har inte direkt sågat 2006:an och den här kommer säkert också att ligg bra till på topplistorna. Jag saknar ändå den riktiga stramheten och kraften från förr. Det som gjorde att man genast vill stoppa undan den ett par år och se vad det kunde ge finns inte i den här årgången.
Efter flera goda omdömen är det dags att prova en gammal favorit igen. Till små goda lammfilér med svampgnocchi och björnbärssås. Recept från Ica Buffé.
Efter flera nedslående omdömen från flera bloggare så var det dags att se själv vad baronen har gjort med vinet. En av mina tidiga favoriter som jag rekommenderade till mina vänner. Tyvärr så skilde våra smaker sig åt och det uppsakttades inte alltid. Själv var jag förtjust i stramheten och den kraftiga frukten. Helstekt biff med bearnaisesås och klyftpotatis fick ge vinet sitt stöd. Röd fyllig färg. Fruktig doft med rostade fat och mörka körsbär. Hittills var det inte helt hopplöst utan doften gav lite förväntningar. Dags för första smakprovet och med vinet i munnen så var det bara tomt. Vart är stramheten? kraften och frukten? Man kände sig lätt lurad av doften och vinet var glest och träigt. Där finns ändå mörkt rostade fat med lite beska. Mörk choklad och mörka körsbär. Allting åt det mörka hållet och inget som lyfter syran eller eftersmaken. Håller med mina medbloggare och känner mig besviken.
C har fyllt nio år och istället för kalas ville hon bjuda på middag med meny som hon bestämt alldeles själv. Det blev buffalo wings till förrätt. Följt av gorgonzolaspäckad oxfilé och till slut tårta med choklad och hallon. Till förrätten drack vi naturligtvis lite blaskig Budweiser. C drack förstås Fanta. Vinerna till maten var italienska av lite olika karaktär. Först en chianti som inte gjorde så stort intryck, fruktig med körsbär är väl det som finns kvar i minnet. Efter det Eremo som inte heller var speciellt bra, doften av fönsterputs och en svag och platt smak kan tyda på lite korkskada.
I det stora sällskapet tog vinet snabbt slut och en MASI Passo Doble plockades fram. Ingen italienare men italiensk till stilen. Ett lyckat drag som räddade vinupplevelsen för kvällen. En mycket god och mjuk doft av mjölkchoklad till en början. Mild och mjuk smak med körsbär och lite bitterhet i eftersmaken. Gott men 2004:an som dracks sist var nog snäppet vassare och rivigare.
En chianti från Barone Ricasoli som även gör en av mina favoriter Brolio. Till rostasbiff med gorgonzolasås var förväntningarna på den höga. Då priset är något högre än Brolion så hoppades jag den skulle kunna toppa den. Färgen var mörkt röd. Doften kraftig och djup av mörka bär och körsbär. Lite fuktig källare eller blöta löv(årstiden?). Smaken medelfyllig och saftigt len. Rostade fat med lite vanilj och körsbär med en eftersmak med lakrits. Lite som det faktist står på flaskan: ett vin som istället för det strama och kraftfulla tar fram det mjuka och förföriska i sangiovese druvan. Ett vin att dricka innan,under och efter måltiden. Ett gott vin som är lite för snällt för min smak och saknar egen karaktär. Det är kanske inte heller rätt vin att jämföra med matkrävande muskelchiantin som Brolio.
En födelsedagspresent som jag fick häromdan. Den som valde den hade träffat mitt i prick och valt en av mina fovoriter sen tidigare. Just den här årgången hade jag inte druckit än så den korkades upp igår. Till den åt vi plankstek eftersom jag även fick plankor i födelsedagspresent och var sugen på att testa dom. Planksteken blev mycket god med entrecote och sparris och bearnaisesås. Såsen krävde två försök igen, men snart ska det väl gå på rutin.
Helgvinet till grillad rostasfilé med rostad färskpotatis och rödvinssky och parmesankräm blev den här Chianti Classicon från Antinori. Har haft den i garderoben ca. 1år. Färgen är mörk med begynnande tegel nyans. Doften är mycket god och bärig med jord. Smaken len och saftig, körsbär lite krydda bra längd med lite sötlakrits i eftersmaken. Vinet får välgodkänt, synd bara att köttet var segt, det drog ner humöret och upplevelsen lite.
2000 Marchese Antinori Riserva
Även en 2005 Dr.L Riesling till lite het fiskgryta gick åt. Väldigt ljus i färgen. Lättdrucken med smak av äpple och lite spritsig syrlig eftersmak. Lite för lätt för att bli en av mina favoriter. Dricker den nog helst för sig själv en varm sommarkväll.
