Vinprovning Baron de Ley

Min tur att anordna provning och det blev en provning med gamla favoriter från Rioja och Baron de Ley. Vi provade som vanligt blint men det tog inte lång tid innan ursprunget var röjt. Vinerna var inte så bra som jag hoppats och ett var defekt. Maten som åts efteråt var desto bättre och bestod av, gazpacho till förrätt. En lammragu med chorizo och potatismos till varmrätt. Och till efterrätt creme catalana som absolut inte går att bränna under grillelementet i ugnen som det stod i receptet. Bankmannen kilade över och hämtade sin brännare och räddade efterrätten från att vara ett misslyckande.

Vin 1.
Mörk röd med blått. Fruktig doft med torkade russin, plommon, fat och vanilj. Smaken mjukt fruktig med plommon, körsbär och vaniljiga fat. Det var det här vinet som avslöjade ursprunget på ett tydligt sätt.

2005 Baron de Ley Reserva (105kr)

Vin 2.
Tunn rödbrun färg. Stor tegel rand. Doften portvinsaktig med russin. Mycket fat och luktar mest våt planka. Smaken platt och intetsägande, mest trä och kork. Tyvärr ett defekt vin och inte alls trevligt. Om det har varit defekt från början eller om det inte klarat lagringen vet jag inte.
Ett ersättningsvin plockades fram och det blev en 2003 Baron de Ley Reserva.
Färgen har ljusnat något i jämförelse till 2005:an. Liten tegelkant. Doft med vanilj och plommon. Doftintrycket känns balanserat efter de andra tre vinerna. Mjuk fruktig smak. Plommon och lite fat stramhet. Det här blev kvällen bästa vin, gott med fin balans.

1996 Baron de Ley Gran Reserva

2003 Baron de Ley Reserva

Vin 3.
Ljus rödbrun färg. Moget intryck. Doft med fat, plommon, körsbär och vanilj. Smaken mogen med torkad frukt, russin, söta plommon och syrliga körsbär. Tyvärr är körsbären alltför syrliga och totalupplevelsen lämnar en sur smak i munnen. Kanske lagrats lite för länge.

2001 Baron de Ley Reserva


Vinet till förrätten hittade jag i beställningsortimentet och provade för första gången på e-beställning. Det funkade bra och det kommer jag säkert att utnyttja fler gånger. En vit Baron de Ley till gazpachon. Gjort på viura och malvesia. Vi hade gissat på albarinho. Det var riktigt gott, fruktig med sprits av päron och krusbär.

2009 Baron de Ley Blanco (70kr)

Till efterrätten halvtorr sherry.

Dry Sack 375ml (49kr)

2006 Castelo de Medina Sauvignon Blanc

Melodifestivalen är ingen större händelse hos oss om det inte vore för lilla C som är mycket förtjust i det. Så för hennes skull är det trevligt att sitta och sucka sig igenom den och oja vad dåliga alla är. Till tv tittandet räkor, ost och kex att plocka och en spansk sauvignon blanc att dricka till. Mycket ljus nästan klart. Doften druvfruktig med äpple, krusbär, gräs och lite stålig mineral. Smaken fruktigt läskande och lite spritsigt. Krusbär, citrus och äpple. Saknas en del krispig torrhet för min del men annars gott och druvigt läskande för varma dagar.

2006 Castelo de Medina Sauvignon Blanc (69kr)

2003 Condado de Haza och Pol Roger Brut Réserve

Middagsplanerna var klara redan och det skulle bli tigerräkor och en riesling som jag haft ett tag och sett fram emot att dricka nu när L också kan smaka. Halvtorra rieslingar brukar gå hem hos henne också. Tack vare en snäll svärfar som köpte lite fina Wagyu rostas bitar och tillbehör ändrades middagsplanerna och fredagsvinet. Tigerräkorna och rieslingen får vänta ett tag till. Till köttet som vi grillade tog jag istället ett annat vin som legat ett tag. Condado de Haza från Ribeira del Duero. En tät mörkt röd färg. Tung doft med läder, mörka bär och körsbär. Smaken mild och saftig med plommon och en del strävhet i början. Sedan en intensiv fruktighet med svartavinbär som värmer ända ner i magen. Lång smak med lite lakrits. Ett gott och fruktigt vin som jag var klart nöjd med men godare spanjorer har slunkit ner sista tiden.



Efter maten ville vi passa på att skåla i champagne för vårt underbara lilla hallon, något som inte har blivit av på den månad sedanhon föddes. Samtidigt ville vi fira att vi ska skriva kontrakt på en ny lägenhet på måndag. Till choklad doppade jordgubbar drack vi en halvflaska Pol Roger. Fina små bubblor. Fruktig citrus och äppel doft, kex och en liten tropisk ananas. Smaken i linje med doften, citrus , äpple, kex. Lite grape besk i slutet. Ren och krispig men jag var lite besviken till en början. Efter ett tag smakade ändå frukten fylligare och kexen mera brödigt mjukt som jag tyckte om.

Condado de Haza (129kr)

Pol Roger Brut Réserve (375ml 179kr)

2007 Raimat Abadia Blanc de Blancs

En trött onsdag kväll men ändå så fanns det inspiration till en improviserad paella av det som fanns att tillgå. Till paellan det uppskrivna och fyndstämplade spanska Raimat Abadia Blanc de Blancs gjort på 60% chardonnay och 40% albariño. Färgen på vinet, nästan obefintligt ljust gult och klart. En lätt fruktig doft med äpple och citrus. Svag söt ananas frukt och en svag jäst ton som senare försvinner. Smaken mest frisk med citrus men lite sötare frukt som ananas och gula äpplen. En syrlig och sur grape eftersmak. Omdömet om vinet var inte helt positivt här men till den lite heta och smakrika paellan förändrades vinet till det bättre. Doften stärktes upp och doftade päron MER och lime. Smaken blev fruktigare och lite blommig och mera söt lime citrus eftersmak i stället den för sura grapefrukten. Paellan blev underbart god, vinet överträffade förväntningarna och det första intrycket. Ett bra och billigt sätt att förgylla vardagen.

2007 Raimat Abadia Blanc de Blancs (69kr)

2001 Roda II Reserva

Till ett recept från Allt om mat på biff med chorizo, palsternacka och morotscréme som såg gott ut blev det på kort tid ännu en rioja från 2001. Matchning tänkt till det spanska inslaget med chorizo. Mörkt röd färg. Mycket fruktig doft med torkade plommon, örter,läder, fat och vanilj. Mycket smakrik och fruktig smak med torkade plommon och mörka bär. Liten strävhet i början. Örter med en en gnutta dill. Lång mogen smak med eftersmak som avslutar med torkade plommon. Till chorizon dyker smakerna i vinet mot mörkret och de mörka bären och lädret kommer fram och eftersmak med hint av söta björnbär och rostad kaffe. Ett riktigt gott och läckert vin som klart är bland de godaste riojorna jag druckit. Även om Dominio de Campo Viejo som jag drack senast och gillade skarpt inte fick en riktigt rättvis chans så tror jag inte den hade matchat Rodan. Två bra riojor på kort tid blir man glad åt och jag blir påmind och förstår varför jag köpt på mig så många av dem.

Bodegas Roda

2001 Roda II reserva (194kr)

2006 Torres Gran Viña Sol Chardonnay

Till en fredagspasta med kyckling och kantareller skulle vi ha ett vitt vin. Ett lite smakrikare chardonnay alternativ till det som fanns hemma letades upp på bolaget och varför inte ännu en av Torres viner. Inte en 100% chardonnay utan även 15% parellada enligt etiketten på baksidan. Vinet var ljustgult till färgen och doftade druvigt fruktigt. Päron och söta äpplen, lite honung. Lite fat men som med tiden tilltog. Smaken lätt kryddig och aromatisk. Mycket ekfat som dominerar och döljer det mesta av frukten. Lite äpple sticker ändå fram och eftersmaken avslutas med en friskare syrligare frukt och mandel. Priset på 70kr är helt i linje med smaken och kvalitén på det här vinet, i min smak helt klart för mycket ek.

2006 Torres Gran Viña Sol Chardonnay (70kr)

2001 Dominio de Campo Viejo Reserva

Ett fint söndagsväder och dags för grillpremiär. Som grillvin en rioja inköpt på viking line. Vackert röd färg med tegel. Doften svår att känna något eftersom det ändå var lite kallt. Smaken fruktig med körsbär och mogna toner av läder och russin. Fantastiskt gott och ett perfekt grillvin. Lite varmare kunde vädret varit så inte temperaturen på vinet sjönk och man kunde njutit mer avslappnat.

2001 Dominio de Campo Viejo Reserva (165kr viking line)

2002 Museum Real Reserva

En tempranillo från Cigales till en hemgjord pizza. Första vinet från Cigales för mig så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Färgen mörkt tät och röd. Redan korken luktade som kräfta av dill. Vinet doftade lite örtigt med dill, fat och vanilj, fruktigt av svarta vinbär och körsbär. Smaken fruktig och saftig med en len fatighet. Körsbär, dill och vanilj. Ingen större skillnad mot en Rioja. Ett gott och fruktigt, lent saftigt vin som var gott till pizzan.

2002 Museum Real Reserva (141kr)

Nyårsmiddag

Förrätten var senapsgratinerad hummer och till det drack vi champagne som doftade brödigt och lite citrus. Smaken äpplig och lite sötaktig med citrus.







Till helstekt oxfilé och portvinssås med vitlökspotatis hade vi en Torres Mas plana och en Corvina Veronese som mjukare alternativ ifall Mas Planan skulle vara för kraftig för sällskapet. Mas la Planan doftade mycket fat och svartvinbär. Smakade mycket fat, svartavinbär. Smaken var kraftig men balanserad och inte för sträva tanniner. En viss mognad i vinet. Mycket gott och efter ett mellan glas av Corvina vinet så var det den här som var godast. Corvinan passade till en början mycket bra och smakade väldigt gott. Mycket körsbär och lakrits, men i längden inte lika gott. Till såsen hade vi en Torremora Dolcetto från Fontanafredda. Smakade inte så mycket på den men den var mycket fruktig och saftig.

Champagne de Pompadour Brut (189kr)

2000 Torres Mas La Plana (218kr)

2005 Corvina Veronese (87kr)

2006 Torremora Dolcetto Fontanafredda (67kr)

2001 Viña Salceda Reserva

En rioja som slank ner i korgen på finlandsbåten mest tack vare årgången och priset. Runt 80kr om jag minns rätt. Passar bra en fredagkväll med lite förkyld näsa till och i lasagnen. En stor del av flaskan hamnar först i köttfärssåsen och får puttra med den. Färgen på vinet är rött med en svag blå kant. Doften varm med alkohol. Örter, rostade fat och läder. En liten rökighet tycker jag mig känna också. Kanske är det min brist på luktsinne som gör att fantasin fyller upp med dofter. Smaken är fyllig och ganska sträv. Kryddigt och örtigt, lite fruktigt med körsbär, russin och torkade plommon. Eftersmaken ganska bra och kryddig. Till maten så framträder de mogna och rostade frukt tonerna mer och påminner lite om ett amarone vin. Utan mat så är det för kraftigt och strävt men till maten så är det mycket gott och jag kan tänka mig att det skulle passat bra till en oxfilé tornedo. En modern rioja som är värt sitt pris. Speciellt amarone likheten föll mig i smaken och kanske var det gran padanon i bechamelsåsen som gjorde att vinet fungerade så bra och smakade italienskt.

Vina Salceda

2004 Torres Mas Borràs och 2005 Torres Fransola

Thanksgiving middag och amerikanskfotbollsamatch på tv. Eftersom en turducken är lite för mycket för två personer så begränsade vi oss till endast ankbröst. Serverat med sötpotatismos och hallonrödvinssås. Till förrätt en cesarsallad med havskräftor. Vinerna råkade bli ett par från Miquel Torres och båda från Penedès. Litet Torres stim just nu. Till ankan en pinot noir och sen hade jag Fransolan hemma som kunde tänkas passa till cesarsalladen. Fransolan som var 95% sauvignon blanc och 5% parellada hade en aningen mörkare gul färg än väntat och doftade friskt citrus. Smaken torr och fruktig. Mest citron men kanske någon sötare frukt också. Inte riktigt så syrlig som jag hade hoppats på men det var gott till salladen. Dags för huvudrätten och Mas Borràsen till det. Färgen var klart röd utan tegel eller blåa nyanser. Doften kraftig och mycket läder. Smaken kryddig och i bakgrunden finns en gnutta av hallonen och jordgubbarna. En pinot noir i sin egen lite kraftigare stil. Middagen avslutades med pecanpaj med vanilj glass och kaffe.




Miguel Torres

1996 Baron De Ley Gran Reserva

Efter misslyckandet med att lägga vantarna på en av Alan Graillot Crozes-Hermitager så krävdes ett tröstvin. Ett av mina gamla finlandsbåtsinköp som även finns i beställningssortimentet på Sytembolaget. Till en enkel vacuminpackad entrecote och bearnaisesås och kroketter. Kroketterna och lite tillbehör åkte i ugnen, efter en stund öppnades köttförpackningen och möttes av en mycket obehaglig stank. Inget annat kött fanns att ta till så det var bara att åka tillbaka till butiken (ICA-Maxi) och byta. Vi fick i alla fall dubbelt pengarna tillbaka och sen åkte vi till en annan affär och köpte rostbiffbiffar som såg fina ut. Under tiden fick vinet lufta ordentligt i glaset. Färgen på vinet precis som jag hoppats mörktbrunrött och klart. Doften mogen och fruktig med torkade plommon och örter. En gnutta läder och tobak. Smaken mogen och fruktigt portvinslik med plommon och russin. Välintegrerad fat och aningen läder. Ett elegant och gott vin med lika elegant eftersmak. Ett ganska kraftigt som med sin torkade frukt påminde en del om amarone så jag var mycket nöjd med mitt tröstvin. Men doften av det dåliga köttet återkom och störde under kvällen. Så starkt att även om vi bara tagit litegrann på köttet och absolut inte smakat på det så kände man smaken i munnen. Ibland har man otur och min otur var inte slut där. Jag lyckades stöta till ett av mina Älghult vinprovarglas mot en tallrik och hade sönder det. Så nu måste jag försöka hitta någon som säljer dom.


1996 Baron De Ley Gran Reserva

2006 Torres San Valentín Parellada

Ett halvtorrt vin frånTorres som är en favorit producent. Jag gillar mina halvtorra rieslingar till lite hetare asiatiska rätter och råkade få syn på den här på systembolagshyllan. Sen var den dessutom gjord på en för mig ny druva, Parellada. Till en het thai gryta med tigerräkor var det dags att prova den. Färgen var ljust halmgul. Doften svag men fruktig. Smaken sockrig och aromatisk med päron och mandel. Ganska trist vin som inte smakade så mycket. Istället för att dämpa hettan så förstärktes den. För aromatiskt och för lite frukt för min smak.

2006 Torres San Valentín Parellada (59kr)

2006 Raimat Albarino Chardonnay

Ännu ett presentvin. En chardonnay bland alla andra tänkte jag, men sen såg jag att det stod albarino ovanför chardonnay på flaskan. Det ökade på intresset lite och det dracks till en fiskgratäng. Färgen var blek och ljusgul. En svag doft med citrus, honung och lite trevlig banan. I smaken hittar man äpple, tropisk frukt, banan, ananas och en aningen bitter grapefruktig citrus eftersmak. Ingen chardonnay som alla andra. Mera ett nyavärlden publikfriande vin med sina tropiska frukter. Men inte där heller når den riktigt fram, banan och tropiska frukter går bra och är annorlunda. Det minns man med ett leende. Men den bittra eftersmaken tar bort allt det lustiga i vinet.


2006 Raimat Albarino Chardonnay (73kr Viking Line)

2003 Baron De Ley Finca Monasterio och 2005 Teliani Valley Separavi

Eftera att ha blivit bortbjuden på lite mat,biff och potatisgratäng, tog jag med mig en av mina gamla favoriter. Ett vin som jag tycker är bland de godaste jag druckit. En "super" rioja som är gjord på utvalda druvor från gårdar runtomkring Baron De Leys gamla benedictiner munkkloster. Efter skörd för hand genomgår druvorna en manuell sorteringn där ca. en femtedel förkastas. Resultatet blir ett mycket fruktigt och läckert vin. Som kontrast provade vi ett georgiskt vin. Riojans färg var mörkröd. Doften stark fruktig, inte helt angenäm med mörka bär. Smaken underbart fruktig med mörka bär,svarta vinbär och vanilj. Kryddigt med brödkryddor i attacken. Smaken håller sig på topp hela vägen rundas av i en len eftersmak. Saperavi vinet fick inte lika mucket uppmärksamhet men den hade en god lite rökig doft. Smaken medelfylligt lite strävt. Kryddigt med en speciell karaktär som jag inte känner igen. Vid sidan av riojan var den inte lika god men ändå intressant och speciellt. Baron De Ley Finca Monasterio är däremot forfarande en av mina absoluta favoriter.



2003 Baron De Ley Finca Monasterio (199kr)

2005 Teliani Valley Saperavi (79kr)


Baron De Ley

2000 Finca Los Altos Gran Reserva (igen)

Öppnade andra flaskan av den här (tidigare inlägg) för att ha i köttfärssåsen och passade på att dricka ett glas till. Måste än en gång skriva att för 39kr är det mycket prisvärt. Bra kryddig mogen smak med mycket fat och vanilj.

1994 Rioja Bordón Gran Reserva

En rioja från 1994 verkade intressant och prisvärt i nyhetssläppet i augusti. Spanien och rioja var där jag började med mitt vinintresse. Jag tyckte oftast de var goda och några bland de godaste som jag druckit. Fortfarande har jag flest spanska viner men det håller på att jämna ut sig.
Nu blev det dags att korka upp den till lammstek och en potatisgratäng med kantarell i. Väntade mig en starktegelnyans men färgen var vackert röd och klar. Inte mycket till tegelnyans men man kunde ana den lite. Doften kryddigt fruktig med mörka bör och fat. Vanilj och lite tobak. Ganska komplex och mogen för min amatörnäsa. Smaken medelfyllig och kryddig. Lite bränd rostad smak med russin och läder. Saftig med fruktig lång och lite beskt bitter eftersmak. Vinet var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. De jag druckit tidigare har varit yngre men ändå haft en annan mognad och mera tegelfärgade. Den här tycker jag ändå det var rätt tid att dricka. Den har en attraktiv fruktig smak med mognadstoner som förmodligen gör att den är på sin topp nu. Ska inte springa och köpa fler av den här nu utan hoppas på att de jag har från 90-talets senare hälft håller samma klass.

Resten av flaskan dracks nästa kväll till en pizza med lammrester och annat gott. Då hade vinet tappat lite av sin spets och var mera saftigt och mjukt kryddigt. Det var fortfarande gott och passade pizzan utmärkt.

(En matbild kan vara trevligt ibland. Svårt att få det bra bara)




1994 Rioja Bordón Gran Reserva (165kr)

2000 Finca Los Altos Gran Reserva (39kr)

Det här vinet stod vid vid kassorna på Birka och kostade endast 39kr. Det går ju inte att gå förbi utan att plocka en flska för att prova i alla fall. Om inte så kan man kanske ha det till sås. Det blev två.
För 39kr var man lite skeptisk mot det här vinet men det ser ok ut med röd lite ljus färg. Doften är behaglig med körsbär, söta bär och fat. Läder och kryddor. Smaken är saftig utan fruktig syra, lite strävhet och lagom med vanilj. Kort lite bitter eftersmak. Måste erkänna att jag blev positivt överraskad och för det priset är jag nöjd med vinet, en 3:a.