Till pasta med bolognese. Ett vin som alltid har varit bra och den här gången ett snabbt val i butiken till kvällens pasta. Till och med över förväntan och hur gott som helst, fylligt med körsbärsfrukt. Lätt rostade fat och läder.
Ny årgång och dags att se om den kan nå samma höjder som under sina glansdagar. Doft med mörkt rostade fat. Kaffe och choklad med lite läder. Mörka körsbär och plommon med lite färska örter. Smak med mörk mullig frukt med körsbär och plommon, rostade fat, kaffe och choklad. När jag läser mitt inlägg om 2007:an så är det mycket som är sig likt. Den här årgången väcker ändå lite mer intresse och det är fathanteringen som känns bättre nu.
Efter ett tag i skåpet plockas det här vinet fram till entrecote egen b-sås och kroketter. Tidigare provat här och det var då ett exemplar åkte in i skåpet. Den här gången är vinet fylligt med fin mörk körsbärs frukt. Rostade fat och lite mörk choklad. Mycket gott, bäst att bunkra innan årgångsbyte.
Den gamla favoriten Brolio i ny årgång. Kvaliten har varit dalande med 2006:an som en riktig besvikelse. Priset som förr låg under hundralappen har nu stigit till 115kr. Har då även kvaliten ökat? Doften lovar gott med mycket mörka körsbär. En gnutta tobak och rostade fat. God fruktig smak som stramar åt lite. Mycket frukt, mörka körsbär och plommon som drar åt det söta hållet. Kaffe, mjölkchoklad och gräddkola. I längden lite klibbigt sött. Jag får känslan att det är ett seriöst försök att återupprätt sin forna glans om än lite för publikvänligt för mig. Vinskribenterna har inte direkt sågat 2006:an och den här kommer säkert också att ligg bra till på topplistorna. Jag saknar ändå den riktiga stramheten och kraften från förr. Det som gjorde att man genast vill stoppa undan den ett par år och se vad det kunde ge finns inte i den här årgången.
Efter flera goda omdömen är det dags att prova en gammal favorit igen. Till små goda lammfilér med svampgnocchi och björnbärssås. Recept från Ica Buffé.
Bankmannens tur att anordna provning och som vanligt provades vinerna blint och vi försökte lista ut kvällens tema. Tillsammans med Sydafrika är Portugal är ett av områdena som jag väntat med och inte brytt mig om alls. Jag var ganska vilse med vinerna men hade nog gissat på amerikanska eller franska cabernet sauvignoner om jag hade varit tvungen.
Red Port (99kr)
Efter flera nedslående omdömen från flera bloggare så var det dags att se själv vad baronen har gjort med vinet. En av mina tidiga favoriter som jag rekommenderade till mina vänner. Tyvärr så skilde våra smaker sig åt och det uppsakttades inte alltid. Själv var jag förtjust i stramheten och den kraftiga frukten. Helstekt biff med bearnaisesås och klyftpotatis fick ge vinet sitt stöd. Röd fyllig färg. Fruktig doft med rostade fat och mörka körsbär. Hittills var det inte helt hopplöst utan doften gav lite förväntningar. Dags för första smakprovet och med vinet i munnen så var det bara tomt. Vart är stramheten? kraften och frukten? Man kände sig lätt lurad av doften och vinet var glest och träigt. Där finns ändå mörkt rostade fat med lite beska. Mörk choklad och mörka körsbär. Allting åt det mörka hållet och inget som lyfter syran eller eftersmaken. Håller med mina medbloggare och känner mig besviken.
En gammal favorit som inte druckits på över ett år. Till grillad oxfilé, potatisgratäng och portvinssås. Sallad med mozzarella och tomater vid sidan. Färgen på vinet oväntat ljust men vackert rött med svag begynnelse till tegelbrunt. Doften körsbärsfruktig med fat, örter och gräs. Smaken syrligt fruktig med söt liköraktig körsbär. Mjölkchoklad och vaniljkola som håller i sig genom eftersmaken. Gott och uppfriskande fruktig som kontrast till det jag druckit på sistone som varit fylligare och mörkare fruktiga. Det är ändå inte som jag minns att det var när jag hade det som en favorit, chokladen var mycket tydligare och mörkare som jag minns det. Den här årgången saknar det och jag får vänta och prova nästa.
En chianti från Barone Ricasoli som även gör en av mina favoriter Brolio. Till rostasbiff med gorgonzolasås var förväntningarna på den höga. Då priset är något högre än Brolion så hoppades jag den skulle kunna toppa den. Färgen var mörkt röd. Doften kraftig och djup av mörka bär och körsbär. Lite fuktig källare eller blöta löv(årstiden?). Smaken medelfyllig och saftigt len. Rostade fat med lite vanilj och körsbär med en eftersmak med lakrits. Lite som det faktist står på flaskan: ett vin som istället för det strama och kraftfulla tar fram det mjuka och förföriska i sangiovese druvan. Ett vin att dricka innan,under och efter måltiden. Ett gott vin som är lite för snällt för min smak och saknar egen karaktär. Det är kanske inte heller rätt vin att jämföra med matkrävande muskelchiantin som Brolio.
En födelsedagspresent som jag fick häromdan. Den som valde den hade träffat mitt i prick och valt en av mina fovoriter sen tidigare. Just den här årgången hade jag inte druckit än så den korkades upp igår. Till den åt vi plankstek eftersom jag även fick plankor i födelsedagspresent och var sugen på att testa dom. Planksteken blev mycket god med entrecote och sparris och bearnaisesås. Såsen krävde två försök igen, men snart ska det väl gå på rutin.
