Vinprovning Baron de Ley

Min tur att anordna provning och det blev en provning med gamla favoriter från Rioja och Baron de Ley. Vi provade som vanligt blint men det tog inte lång tid innan ursprunget var röjt. Vinerna var inte så bra som jag hoppats och ett var defekt. Maten som åts efteråt var desto bättre och bestod av, gazpacho till förrätt. En lammragu med chorizo och potatismos till varmrätt. Och till efterrätt creme catalana som absolut inte går att bränna under grillelementet i ugnen som det stod i receptet. Bankmannen kilade över och hämtade sin brännare och räddade efterrätten från att vara ett misslyckande.

Vin 1.
Mörk röd med blått. Fruktig doft med torkade russin, plommon, fat och vanilj. Smaken mjukt fruktig med plommon, körsbär och vaniljiga fat. Det var det här vinet som avslöjade ursprunget på ett tydligt sätt.

2005 Baron de Ley Reserva (105kr)

Vin 2.
Tunn rödbrun färg. Stor tegel rand. Doften portvinsaktig med russin. Mycket fat och luktar mest våt planka. Smaken platt och intetsägande, mest trä och kork. Tyvärr ett defekt vin och inte alls trevligt. Om det har varit defekt från början eller om det inte klarat lagringen vet jag inte.
Ett ersättningsvin plockades fram och det blev en 2003 Baron de Ley Reserva.
Färgen har ljusnat något i jämförelse till 2005:an. Liten tegelkant. Doft med vanilj och plommon. Doftintrycket känns balanserat efter de andra tre vinerna. Mjuk fruktig smak. Plommon och lite fat stramhet. Det här blev kvällen bästa vin, gott med fin balans.

1996 Baron de Ley Gran Reserva

2003 Baron de Ley Reserva

Vin 3.
Ljus rödbrun färg. Moget intryck. Doft med fat, plommon, körsbär och vanilj. Smaken mogen med torkad frukt, russin, söta plommon och syrliga körsbär. Tyvärr är körsbären alltför syrliga och totalupplevelsen lämnar en sur smak i munnen. Kanske lagrats lite för länge.

2001 Baron de Ley Reserva


Vinet till förrätten hittade jag i beställningsortimentet och provade för första gången på e-beställning. Det funkade bra och det kommer jag säkert att utnyttja fler gånger. En vit Baron de Ley till gazpachon. Gjort på viura och malvesia. Vi hade gissat på albarinho. Det var riktigt gott, fruktig med sprits av päron och krusbär.

2009 Baron de Ley Blanco (70kr)

Till efterrätten halvtorr sherry.

Dry Sack 375ml (49kr)

1996 Baron De Ley Gran Reserva

Efter misslyckandet med att lägga vantarna på en av Alan Graillot Crozes-Hermitager så krävdes ett tröstvin. Ett av mina gamla finlandsbåtsinköp som även finns i beställningssortimentet på Sytembolaget. Till en enkel vacuminpackad entrecote och bearnaisesås och kroketter. Kroketterna och lite tillbehör åkte i ugnen, efter en stund öppnades köttförpackningen och möttes av en mycket obehaglig stank. Inget annat kött fanns att ta till så det var bara att åka tillbaka till butiken (ICA-Maxi) och byta. Vi fick i alla fall dubbelt pengarna tillbaka och sen åkte vi till en annan affär och köpte rostbiffbiffar som såg fina ut. Under tiden fick vinet lufta ordentligt i glaset. Färgen på vinet precis som jag hoppats mörktbrunrött och klart. Doften mogen och fruktig med torkade plommon och örter. En gnutta läder och tobak. Smaken mogen och fruktigt portvinslik med plommon och russin. Välintegrerad fat och aningen läder. Ett elegant och gott vin med lika elegant eftersmak. Ett ganska kraftigt som med sin torkade frukt påminde en del om amarone så jag var mycket nöjd med mitt tröstvin. Men doften av det dåliga köttet återkom och störde under kvällen. Så starkt att även om vi bara tagit litegrann på köttet och absolut inte smakat på det så kände man smaken i munnen. Ibland har man otur och min otur var inte slut där. Jag lyckades stöta till ett av mina Älghult vinprovarglas mot en tallrik och hade sönder det. Så nu måste jag försöka hitta någon som säljer dom.


1996 Baron De Ley Gran Reserva

2003 Baron De Ley Finca Monasterio och 2005 Teliani Valley Separavi

Eftera att ha blivit bortbjuden på lite mat,biff och potatisgratäng, tog jag med mig en av mina gamla favoriter. Ett vin som jag tycker är bland de godaste jag druckit. En "super" rioja som är gjord på utvalda druvor från gårdar runtomkring Baron De Leys gamla benedictiner munkkloster. Efter skörd för hand genomgår druvorna en manuell sorteringn där ca. en femtedel förkastas. Resultatet blir ett mycket fruktigt och läckert vin. Som kontrast provade vi ett georgiskt vin. Riojans färg var mörkröd. Doften stark fruktig, inte helt angenäm med mörka bär. Smaken underbart fruktig med mörka bär,svarta vinbär och vanilj. Kryddigt med brödkryddor i attacken. Smaken håller sig på topp hela vägen rundas av i en len eftersmak. Saperavi vinet fick inte lika mucket uppmärksamhet men den hade en god lite rökig doft. Smaken medelfylligt lite strävt. Kryddigt med en speciell karaktär som jag inte känner igen. Vid sidan av riojan var den inte lika god men ändå intressant och speciellt. Baron De Ley Finca Monasterio är däremot forfarande en av mina absoluta favoriter.



2003 Baron De Ley Finca Monasterio (199kr)

2005 Teliani Valley Saperavi (79kr)


Baron De Ley