Ratatouille och rustikt vin. Riktigt mörkfruktigt med blåbär, björnbär och plommon. Fat och ganska stramt. Gott till maten men de två tidigare som fått ligga till sig var lite bättre, mjukare och med röda grenache inslag som kom fram.
Nästa årgång i följetången La Bastide Blanche. Till lammfärsbiffar med provensalsk grönsaksgratäng. Mjuk och mörkfruktig med lite örter. Plommon, svarta vinbär, björnbär men också lite mosade jordgubbar.
Ett vin som för ett par år sen fick en del goda omdömen i bloggosfären men den allmänna åsikten var att den skulle sparas i ett par år. Så gjorde jag med den här och nu en sommarkväll dricks den till lammfärsbiffar och ugnsrostade färskpotatis och morötter. Färgen tunnar ut mycket i kanten men utan tegelnyanser. Doften bärig och mjuk, röda vinbär och hallon kryddade med fat, sandig sten och tobak. Stramheten som vinet hade tidigare är så gott som helt borta. Smaken är slankt bärig och mjuk med röda vinbär och hallon. Endast i eftersmaken som är ganska kort finns det lite stramhet kvar av fat och tobak. Sedan klingar det av med en hallon ton som ligger kvar en stund. Intressant och gott lagringsexperiment, ska nog inte lagras längre än så här i alla fall.
Ännu en flaska rosé från förra året. Nu till baconlindad kyckling och fetaostpotatis. Fruktigt, smakrikt med hallon. Mest drag av rött vin och mer matvin än uppfriskande friskt.
Till en Languedoc inspirerad lammgryta. Doft med örter och mörkfrukt. Mjukt och mörkfruktigt med plommon och björnbär. Gott.
Överraskande mjukt. Hade förväntat mig mycket tuffare och strävare vin med tanke på systembolagets klockor som alla står på kl.10. Nästan sötfruktigt med plommon och mörka bär. Örter och en hel del flyktiga nyanser med lakrits, tobak och apelsinskal.
Till fetaostfyllda lammfärsbiffar och ugnsrostade rotfrukter med tzatziki. Första sniffen ur flaskan ger gräddkola och vanilj. I glaset finns det kvar men även kryddig peppar och örter, björnbär och lakrits. Smaken mörkt fruktig och mörkt rostad. Björnbär kryddas av lite peppar, örter, lakrits och vanilj med litet inslag av gummi. När jag funderade på om det var gott eller inte så kom jag fram till att det i alla fall inte var dåligt. Beståndsdelarna för ett bra vin fanns där men inget som gjorde det riktigt speciellt.
Till en lunch bestående av sparrissallad och vitlöksbröd och till middagens grillade fläskfilé. Röd lysande färg. Doft med örter, jordgubb och lite citrus. Smakrikt, torrt och fruktigt. jordgubb och vingummi med lite citrus och en del örter. Riktigt gott som matrosé.
Ett billigt vin som fått mycket beröm för prisvärdhet. Bärig, lätt kryddig doft med örter. Mörka bär och hallon. Kanske var det maten som påverkade men jag kände lite kanel och äppelmos också. Smaken len som sammet, frukt med mörka bär, hallon, viol och mycket vanilj. Ganska bra för 56kr men lite för lättdrucket saftigt. Inget riktigt tryck för matlagning heller. Dagen efter har vaniljen tagit över det mesta.
Dags för svågerns och min årliga thanksgivingankan och NFL match på tv. Bara andra året i och för sig men det blir nog en tradition hoppas jag. Svärfar och bankmannen var också med den här gången. Tyvärr hade Viasat den dåliga smaken att inte visa den tidiga matchen som började 19:00 vår tid utan visade istället repriser på championsleaguematcher från dagen innan. Nödlösning för underhållningen blev filmen Sideways som jag inte hade sett än. Filmen är en hyllning till Pinot Noir men vi hade bestämt oss för att inte ha Pinot till ankan den här gången. Zinfandel var en idé men de vi ville ha kommer inte förrän 1:a december. Det fick bli en Châteauneuf-du-Pape som dessutom fanns på det lokala systembolaget istället. Till ankan hade vi rostad potatispure och blåbärssås. Vinet dekanterades och luftades kort tid innan. Doften kryddig och fatig med peppar och mörkfrukt. Smaken också fatig och pepprig med lite mörk frukt och lakrits. Inte dåligt men ganska knutet och under maten. En stund efter maten öppnar det sig mer och mjuknar upp. Frukten och doft får en behaglig och tydlig björnbärston. Så dags när glasen var nästan tomma. 
För att fira vår inflyttning i nya lägenheten tog vi oss tid till att laga något lite mer festligt än hämtmat och pasta som det blivit mest hittils. Till förrätt en laxtoast och till huvudrätt oxfilé och potatis gratäng. Vinet til förrätten hade en frisk doft med mycket krusbär, lite päron och melon. Mineral och en gräston. Smaken också den frisk och fruktig med mycket krusbär, äpple, päron citrus och mineral. Mycket gott och vi smuttade på den senare på kvällen till jordgubbar balkongen.
Vinet till oxfilén som även serverades med portvinssås, en Chateauneuf-du-Pape som kändes rätt för tillfället. Mörkt röd men inte helt tät färg. Kraftig och varm syltig doft. Torkade frukter, russin. Koncentrerad bärighet som drottningsylt. Lite fat och gräs. Smaken varm och kraftfullt syltig. Drottning sylten igen, och lite russin och fat. Varm och lång smak med en del portvinstoner. Kraftfullt på ett sätt men ändå bärigt och milt på ett sätt. Fantastiskt gott till maten och även ett par kvällar senare nu när jag sitter och skriver det här.
