Äntligen! Efter sommaruppehåll och väntan på att anordnaren i tur skulle komma till skott blev det äntligen dags för en provning igen. Som vanligt började vi prova vinerna utan att veta vad det var i flaskorna. Min första gissning var att det var viner från ett land utanför Europa. Kanske Chile med olika druvsorter. Det visade sig att det inte ens var i närheten. Vi begränsade oss till att det var ett område i Europa. Och mina gissningar hamnade i Frankrike och eftersom vinerna inte smakade italienskt. Efter några till ledtrådar kom vi till slut fram att det var Sicilien som var temat för ikväll och Gudfadern soundtracket sattes igång i bakgrunden. Vinerna ikväll var två stycken i en billigare prisklass och en dyrarare. De två billigaste Canaletto och Raccolto med Nero d'Avola i blandningen och den dyrare Solineron som var ett syrah vin. Intressanta viner med en ny druva för mig, Nero d'Avola. Syrah från Italien har jag nog inte heller druckit innan.
2005 Canaletto Nero d'Avola Merlot (62kr)Mörk röd färg. Öppen fruktig doft med en knepig kryddig doft av kummin. Smaken kryddig med örter lite fat och vanilj. Det billigaste vinet i den här provningen men det var delade åsikter om den. Några hade den som provningens bästa vin och några, bland annat jag hade den som den sämsta och billigaste. Ett knepigt och smakrikt vin som inte passade mig. Antar att det var merlot inblandningen som inte funkade för det andra vinet med Nero d'Avola inblandning var den som jag gillade bäst.
2005 Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon (82kr)Kvällens mellanprisvin hade en mörk röd färg. En lätt doft med fat och blyerts. Smaken saftig med mörka bär. Lite sträva tanniner och en god kaffe rostad eftersmak. Det här vinet var min favorit och det var verkligen delade läger. De som gillade Canaletton hade den här som sämsta vin och vice versa. Ett prisvärt vin och skillnaden mellan den och Solineron var inte så stor.
2004 Solinero (252kr)Kvällens dyraste vin hade även den en mörk röd färg men lämnade efter sig en kraftig oljig hinna. En fruktig doft med körsbär och fat. Smaken lätt och saftig utan att vara syltig. En rostad fatton och mörka bär. Det som gjorde att den bara fick andra platsen är att Raccolton är ett fylligare och smakrikare vin. Ett gott vin men så här i en provning så får hamnar den i skymundan. Raccolton vinner på sin kraftigare och mera direkt lättillgängliga stil.
Andra viner som dracks till maten efter provningen var:
2006 Rapitalá Catarratto Chardonnay (65kr)
Till en soppa med saffran och räkor fick vi en chardonnay som även den kom från Sicilien. Ett lätt torrt vitt vin med en gnutta sötma. Svag doft med äpple. Fruktig smak med äpple och lite päron. Smaken påminner om äppeljuice och cider.
Till desserten drack vi en Vino Santo och lite grappa, tyvärr missade jag att anteckna vilka det var.
En mycket trevlig och efterlängtad provning med ett intressant och genomgående tema.
Ett billigt vin inköpt till att ha som matlagningsvin och precis där hamnade det. En skvätt hamnade i lasagnen och en skvätt till mig. Färgen mörkblåröd. Doften körsbärsfruktig och lite örtig. I smaken lite örtig krydda men mest syrliga bitterkärva körsbär. Som matlagningsvin funkar syran bra men annars är det inte så gott.
En chianti från Barone Ricasoli som även gör en av mina favoriter Brolio. Till rostasbiff med gorgonzolasås var förväntningarna på den höga. Då priset är något högre än Brolion så hoppades jag den skulle kunna toppa den. Färgen var mörkt röd. Doften kraftig och djup av mörka bär och körsbär. Lite fuktig källare eller blöta löv(årstiden?). Smaken medelfyllig och saftigt len. Rostade fat med lite vanilj och körsbär med en eftersmak med lakrits. Lite som det faktist står på flaskan: ett vin som istället för det strama och kraftfulla tar fram det mjuka och förföriska i sangiovese druvan. Ett vin att dricka innan,under och efter måltiden. Ett gott vin som är lite för snällt för min smak och saknar egen karaktär. Det är kanske inte heller rätt vin att jämföra med matkrävande muskelchiantin som Brolio.
