Sommarens sista rosé går åt till kyckling med bulgur och fetaostsallad. Vacker blandsaftsröd färg. Röda bär i doften, hallon och svarta vinbär. Smaken saftig med hallon och svarta vinbär med eftersmak av gelehallon. Gott och saftigt läskande, en fin avslutning för årets rosér.
Skriverierna ligger lite efter och djupare analyser och utsvävningar räcker inte tiden och motivationen till just nu. Små korta minnes anteckningar för att komma ikapp. En kväll med rökta räkor och gott vin. En riesling med kanske det längsta namnet hittils. Doft med äpple, aprikoser, honung, citrus och lätt oljig petroleum. I smaken aprikos, äppelmos, honung och citrus. Gott och friskt med citrusen som balans mot det söta.
Nästa vin även den från Torres och Cordillera men den här gången en röd variant. 63% Cariñena 21% Merlot 16% Shiraz. Mörkt blåröd färg. Kraftig svulstigt fruktig doft med rostade fat. Mörka bär och köttbuljong. I smaken mycket mörkt rostade fat och mörka bär. Ändå ganska syrligt. Lite kaffe och lakrits. Till maten som var älgskav och kantareller med svartvinbärsgele i som gjorde det ganska sött var vinet inte alls lyckat. Det blev stramt och för mycket syra. Celesten från häromkvällen var lite snällare och funkade lite bättre. Utan matkrocken så gjorde det inget större intryck, mörkrostad med svulstig frukt. Brukar vara merlot som spökar för mig.
Nästa i raden viner från Torres var den här chardonnayen från chile. Till fiskgratäng med rotfruktsmos. Svag, friskt fruktig doft med päron och tropiska frukter. Fat med lite vanilj. Smaken fruktig och oljig med citrus i form av grape och lime. Vanilj, mango och när värmen i glaset stiger lite anisfrö. Gott och lite för lättdrucket.
Till örtbakad lax och rotfrukter i folie. Mycket ljus gul färg. Frisk doft med mandel, päron, ananas, grape och liten fat ton. Smaken fruktig med päron, ananas, grape och smör. Lite lite fat. Enkelt och gott vin.
Efter flera nedslående omdömen från flera bloggare så var det dags att se själv vad baronen har gjort med vinet. En av mina tidiga favoriter som jag rekommenderade till mina vänner. Tyvärr så skilde våra smaker sig åt och det uppsakttades inte alltid. Själv var jag förtjust i stramheten och den kraftiga frukten. Helstekt biff med bearnaisesås och klyftpotatis fick ge vinet sitt stöd. Röd fyllig färg. Fruktig doft med rostade fat och mörka körsbär. Hittills var det inte helt hopplöst utan doften gav lite förväntningar. Dags för första smakprovet och med vinet i munnen så var det bara tomt. Vart är stramheten? kraften och frukten? Man kände sig lätt lurad av doften och vinet var glest och träigt. Där finns ändå mörkt rostade fat med lite beska. Mörk choklad och mörka körsbär. Allting åt det mörka hållet och inget som lyfter syran eller eftersmaken. Håller med mina medbloggare och känner mig besviken.
Från kvalitetsproducenten Allegrini minns jag mest ett amarone vin som fick drickas i förtid eftersom det läckte lite när jag hade det liggande. Inget fel på att dricka den då men jag hade förmodligen haft kvar den än idag annars. Även en La Poja som min snälla svåger bjöd på en gång har gjort att Allegrini har den statusen hos mig. De är förstås båda toppviner och kostar lite mer än kvällens vin men förväntningarna är något uppskruvade. Till hästfilé med parmesan spetsad potatisgratäng och portvinssås.
Till lax- och kräftstjärtstartar med saffranssås och potatispuré. Ljusgul färg. God och frisk tropiskt fruktig doft. Svag fatton, lite äpple, smör, nötter och citrus med grape. Smak med fat, tropisk frukt, grape, smör. Ganska kort smak som avslutas med vanilj. Det var ett tag sen jag drack chardonnay och då var jag smått besviken på dem. Men det här var en fullträff och upprättelse för fatad chardonnay. Riktigt gott både för sig själv och till maten. Till lax- och kräftstjärtstartaren som vi gjorde för första men definitivt inte sista gången passar nog vilket vitt som helst, fantastiskt gott.
