2005 Château de Monteberiot

Till en pepparbiff med portvinssås och potatis gratäng var det dags att återvända till frankrike och bordeaux. Vinet är gjort på 80% merlot och 20% cabernet sauvignon. Färgen blåröd. Doften fruktig med svartavinbär och rostade fat. Smaken en aning strävt och fruktig. Rostade fat och en sötaktig fruktighet som jag inte gillar. Vet inte hur jag ska beskriva den men jag tror det ibland är något hos viner gjorda på merlot som jag inte tycker om(rotfrukt,buljong?). Vinet var ändå helt ok till maten och den sötaktiga frukten passade pepparbiffarna.


2005 Châteuau de Monteberiot (99kr)

2004 Torres Mas Borràs och 2005 Torres Fransola

Thanksgiving middag och amerikanskfotbollsamatch på tv. Eftersom en turducken är lite för mycket för två personer så begränsade vi oss till endast ankbröst. Serverat med sötpotatismos och hallonrödvinssås. Till förrätt en cesarsallad med havskräftor. Vinerna råkade bli ett par från Miquel Torres och båda från Penedès. Litet Torres stim just nu. Till ankan en pinot noir och sen hade jag Fransolan hemma som kunde tänkas passa till cesarsalladen. Fransolan som var 95% sauvignon blanc och 5% parellada hade en aningen mörkare gul färg än väntat och doftade friskt citrus. Smaken torr och fruktig. Mest citron men kanske någon sötare frukt också. Inte riktigt så syrlig som jag hade hoppats på men det var gott till salladen. Dags för huvudrätten och Mas Borràsen till det. Färgen var klart röd utan tegel eller blåa nyanser. Doften kraftig och mycket läder. Smaken kryddig och i bakgrunden finns en gnutta av hallonen och jordgubbarna. En pinot noir i sin egen lite kraftigare stil. Middagen avslutades med pecanpaj med vanilj glass och kaffe.




Miguel Torres

2005 Torres Santa Digna Carmenère

Många gånger har jag provat carmenère viner och haft höga förhoppningar på dom. Oftast har jag blivit besviken för inget har lyckats att leva upp till det här vinet. Även min favorisering av Torres kan delvis förklaras av att jag tycker det här vinet är så gott. Det finns inte på systembolaget så jag har plockat på mig ett par när jag varit på kryssningar. Det har blivit några och den första och även den hittils bästa var årgång 2003. 2004 ett mellan år och 2005 helt ok. Färgen är mörkt blåröd. Doften tät och kärv av kärnor. Fruktig med mörka bär, svart vinbär, fat och vanilj. Smaken fyllig och, mycket fruktig, ganska sträv och lite kryddigt. Svarta vinbär, gräs, fat och vanilj. Lång eftersmak med svarta vinbär och vanilj. Ganska gott för sig själv men för kraftigt i längden. Men tillsammans med mat så faller allt på plats och strävheten finns inte kvar, bara ett kraftigt fruktigt vin.


2005 Torres Santa Digna Carmenère (69kr)

2004 Georg Breuer Riesling Sauvage Rheingau

Jag köpte ett exemplar av den här årgången när den kom hösten 2005. Det var när mitt vinintresse började ta fart och jag köpte en del viner för att lägga på hyllan också. Jag tyckte inte att den var så god då så jag köpte en flaska till för låta mogna. Nu var det dags att se vad ett par år på hyllan hade gjort. Färgen fylligt gul med grönt. Doften till en början svagt fruktig, efter nångon minut i glaset kommer petroleum doften svag, sedan dominerar den. Petroleum doften hänger kvar en stund för att avta mer och mer. Fram träder istället söta citrustoner som lime och gula äpplen. Smaken mycket torr och spritsigt fruktig med citrus. Grape, mineral och lite ylle tills den långa nu syrliga citrus eftersmaken tar vid igen. Vinet har definitvt mognat under dessa få år och jag tyckte det var mycket gott och aptitretande. Kanske, och förhoppningsvis har min smak också mognat med åren.

2004 Georg Breuer Riesling Sauvage Rheingau (109kr)

2006 Mozaika Cabernet Sauvignon Merlot

Ett billigt vin från Bulgarien. Inga större förhoppningar men omskrivet och slut i hyllorna vid oktober släppet. I november köpte jag den för att ha hemma till mat och för att prova hur det var. Färgen blåröd. Doften fyllig och fruktig med fat och svartavinbär. Smaken fruktig av svarta vinbär och saftiga körsbär, fat och vanilj. Ett gott vin som överraskar. Inget som stör utan ett enkelt fruktigt och smakrikt vin.

2006 Mozaika Cabernet Sauvignon Merlot (48kr)

2000 Côte-Rôtie Brune et Blonde E.Guigal

När svågern skulle komma och äta stifado och frågade om han skulle lufta den här så var svaret givet. Inga analyser eller anteckningar utan bara att avnjutas. Till en början en alkoholstark doft men efter en stund i glaset kändes dofter av kryddor och lakrits. Smaken komplex, fruktig och kryddig med lakrits. En lång eftersmak som avtar i vågor av hallon och jordgubb. Mycket gott och en upplevelse som liknar Chateauneuf-du-Papen från förra helgens provning. Lite större i allt bara, lite större doft, smak och längd. Frankrike är det som verkar klart intressantast just nu och det kommer att bli mer av franska viner framöver. Som tur är finns det mycket att utforska i det landet.

2000 Côte-Rôtie Brune et Blonde E.Guigal(469kr)

2005 Pezoules Cabernet Sauvignon Merlot

Det enda vinet som inhandlades från novembersläppet. Jag gillar Grekland och åker gärna dit och semestrar. De Grekiska vinerna jag druckit hittils är väl mest av den billigare sorten. Billiga och saftigt blaskiga. Men till lätta salladsluncher i värmen har de varit läskande. Om man höjer prisnivån lite så finns det lite fylligare och smakfullare normala viner. Utbudet på grekiska viner hos systembolaget är inte stort så när det nu dök upp ett så blev jag sugen på att prova det till en grekisk stifado gryta. Färgen på vinet var mörkt blårött. Doften fruktig och örtig. Smaken fruktig ganska lätt med mörka bär och en eftersmak med vanilj. Ett trevligt och gott vin som är väl värt sitt pris. Stifadon blev också god fast syltlök verkar vara en bristvara nuförtiden. Åkte till två affärer utan att få tag i det. Stifadon lär lagas fler gånger och jag hoppas det dyker upp mer grekiska viner att prova till det.

2005 Pezoules Cabernet Sauvignon Merlot (70kr)

1996 Baron De Ley Gran Reserva

Efter misslyckandet med att lägga vantarna på en av Alan Graillot Crozes-Hermitager så krävdes ett tröstvin. Ett av mina gamla finlandsbåtsinköp som även finns i beställningssortimentet på Sytembolaget. Till en enkel vacuminpackad entrecote och bearnaisesås och kroketter. Kroketterna och lite tillbehör åkte i ugnen, efter en stund öppnades köttförpackningen och möttes av en mycket obehaglig stank. Inget annat kött fanns att ta till så det var bara att åka tillbaka till butiken (ICA-Maxi) och byta. Vi fick i alla fall dubbelt pengarna tillbaka och sen åkte vi till en annan affär och köpte rostbiffbiffar som såg fina ut. Under tiden fick vinet lufta ordentligt i glaset. Färgen på vinet precis som jag hoppats mörktbrunrött och klart. Doften mogen och fruktig med torkade plommon och örter. En gnutta läder och tobak. Smaken mogen och fruktigt portvinslik med plommon och russin. Välintegrerad fat och aningen läder. Ett elegant och gott vin med lika elegant eftersmak. Ett ganska kraftigt som med sin torkade frukt påminde en del om amarone så jag var mycket nöjd med mitt tröstvin. Men doften av det dåliga köttet återkom och störde under kvällen. Så starkt att även om vi bara tagit litegrann på köttet och absolut inte smakat på det så kände man smaken i munnen. Ibland har man otur och min otur var inte slut där. Jag lyckades stöta till ett av mina Älghult vinprovarglas mot en tallrik och hade sönder det. Så nu måste jag försöka hitta någon som säljer dom.


1996 Baron De Ley Gran Reserva