Ett fint söndagsväder och dags för grillpremiär. Som grillvin en rioja inköpt på viking line. Vackert röd färg med tegel. Doften svår att känna något eftersom det ändå var lite kallt. Smaken fruktig med körsbär och mogna toner av läder och russin. Fantastiskt gott och ett perfekt grillvin. Lite varmare kunde vädret varit så inte temperaturen på vinet sjönk och man kunde njutit mer avslappnat.
Grekisk afton med stifado och billigt grekiskt vin från mars nyheterna. Alltid intressant och kul att prova grekiska viner som hittar hit och borde vara bättre än det billiga blask som man brukar stöta på på plats. Färgen tyder på blaskighet då den är ganska ljust genomskinligt blåröd, violett. Doften däremot överraskar och är stor och fruktig med svartavinbär,blåbär, fat och vanilj. Lite knepiga örter och kryddor som påminner om pepparkaka. Smaken håller inte samma nivå utan är mera saftig och urvattnad med svartavinbär och fat. Lite kärv och syrlig eftersmak med hallon som trevlig komponent. Till maten så fungerade det ändå fint och var mera avrundat.
En amerikansk riesling där det står "dry riesling" på etiketten säger lite om hur amerikanarna förväntar sig att rieslingviner är. Så värst torr var inte den här heller utan lite sötma finns kvar och vinet upplevs mera halvtorrt. Jämfört med det tidigare druckna från samma producent så är det ändå en liten skillnad. Ljusgul färg och lite små små bubblor. Fruktig doft med mycket honung, gröna äpplen och melon. Citronskal och mineral. Smaken fruktigt saftig och lite spritsig med gröna äpplen, söta päron och lime. Saftig och vattnig i mittsmaken som går över i en lång stigande syrlig, lite smörig eftersmak. Vinet var godare än den senaste "otorra" från Ch. Ste. Michelle men hamnade någonstans i ingenmansland. Inte krispigt torrt och inte riktigt bra som halvtorr. Nu dracks det till panerad fisk med örtsås och pressad potatis. Det funkade väl ganska bra, men bäst säkert till asiatisk mat. Som återvänjningsvin för L var det också lättdrucket och bra.
I tisdags morse kom då det efterlängtade lilla hallonet. Efter en jobbig natt på bb och några sömnfattiga nätter är man lite trött och sliten, men ändå så lycklig. En skumpa fanns på kylning vid hemkomsten men det blev aldrig något tillfälle till att skåla för nykomlingen. Till fredagen hade orken samlats tillräckligt föratt laga till oxfilé med potatisgratäng och portvinssås. Till det ett australiensiskt vin från mars nyheterna. Inköpt för att bredda mina vyer eftersom det inte blivit så många australiensiska viner på sistone. Lite lättdrucket skulle det förhoppningsvis vara då frugan också skulle smaka lite efter att ha avstått under lång tid. En blåröd färg. Varm doft med mycket fat, mörka bär, svartavinbär och en euacalyptus ton. Fruktig lite söt smak med svartavinbär, eucalyptus och ibland svagt choklad och lakrits. Eftersmaken är lite sötsyrlig och påminner om lingon och körsbär. Ett gott och inte svårdrucket vin. Kul med euacalytpustonen som var ganska tydlig. Frugan L var inte så förstjust i vin ännu.
Till en melodifestival kväll med räkor och lite saint Agur, en halvtorr USA riesling som jag provat tidigare och tyckt om. Nu en annan årgång och yngre än jag drack den sist. Färgen blek ljusgul med liten grön ton. Druvig god fruktig doft med honung, lite söt citrus i form av mandarin, päron och en mycket svag petroleum ton. Ganska fyllig och lång smak med honung, päron och mandarin. En lite bitter mandel eftersmak. Inte lika gott som jag minns det från i somras. Godast var det ihop med osten och till asiatiska heta rätter är det nog bättre.
Ett billigt vin inköpt till att ha som matlagningsvin och precis där hamnade det. En skvätt hamnade i lasagnen och en skvätt till mig. Färgen mörkblåröd. Doften körsbärsfruktig och lite örtig. I smaken lite örtig krydda men mest syrliga bitterkärva körsbär. Som matlagningsvin funkar syran bra men annars är det inte så gott.
Överraskningsmiddag till svågern på hans födelsedag. Det kanske inte var någon större överraskning med middagen men delar av den var säkert små överraskningar. Svärfar lagade huvudrätt och svärmor efterrätt, jag fick stå för förrätten. Det blev sparris sallad med västerbottenost. Inte så avancerat och med lite förberedelser hemma gick det snabbt att göra på plats. Till det en riesling som jag provat för ett tag sen och hoppades skulle passa bra till. Senast jag provade den hade jag haft den i garderoben i ca. två år och jag var lite nyfiken på skillnaden nu. Doften var frisk med mineral, honung och gula äpplen. Smaken smakrik och fruktig med äpple, citrus och mineral. Lång och god smak. Visst var det skillnad på vinerna, den unga, friskare och syrligare med mycket äpple. Gott, men värt att ha den liggande ett tag för mjukare och mer balanserad syra och lite petroleum toner.
Vinbudgeten inför mars släppet fick sänkas lite och det blev inte allt som jag ville ha. De dyraste fick stryka på foten och istället blir det några med etiketten billigt framöver. Det här vinet var inte med på släppet men ändå intressant eftersom det var en Torres och gewürztraminer(85%)-riesling(15%). Riesling är ju favorit men gewürzt har inte riktigt fallit mig i smaken. Nu fick det en chans till ungsbakad tärnad lax och potatis. Ljusgul färg. Svag aromatisk doft med mineral och citrus. Äppelfruktig lite aromatisk smak med mineral och lime citrus. Spritsig citrus eftersmak. Gott och uppfriksande, passar nog bra att smutta på en sommarkväll.
