Vinprovning med Sicilien tema

Äntligen! Efter sommaruppehåll och väntan på att anordnaren i tur skulle komma till skott blev det äntligen dags för en provning igen. Som vanligt började vi prova vinerna utan att veta vad det var i flaskorna. Min första gissning var att det var viner från ett land utanför Europa. Kanske Chile med olika druvsorter. Det visade sig att det inte ens var i närheten. Vi begränsade oss till att det var ett område i Europa. Och mina gissningar hamnade i Frankrike och eftersom vinerna inte smakade italienskt. Efter några till ledtrådar kom vi till slut fram att det var Sicilien som var temat för ikväll och Gudfadern soundtracket sattes igång i bakgrunden. Vinerna ikväll var två stycken i en billigare prisklass och en dyrarare. De två billigaste Canaletto och Raccolto med Nero d'Avola i blandningen och den dyrare Solineron som var ett syrah vin. Intressanta viner med en ny druva för mig, Nero d'Avola. Syrah från Italien har jag nog inte heller druckit innan.


2005 Canaletto Nero d'Avola Merlot (62kr)

Mörk röd färg. Öppen fruktig doft med en knepig kryddig doft av kummin. Smaken kryddig med örter lite fat och vanilj. Det billigaste vinet i den här provningen men det var delade åsikter om den. Några hade den som provningens bästa vin och några, bland annat jag hade den som den sämsta och billigaste. Ett knepigt och smakrikt vin som inte passade mig. Antar att det var merlot inblandningen som inte funkade för det andra vinet med Nero d'Avola inblandning var den som jag gillade bäst.


2005 Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon (82kr)

Kvällens mellanprisvin hade en mörk röd färg. En lätt doft med fat och blyerts. Smaken saftig med mörka bär. Lite sträva tanniner och en god kaffe rostad eftersmak. Det här vinet var min favorit och det var verkligen delade läger. De som gillade Canaletton hade den här som sämsta vin och vice versa. Ett prisvärt vin och skillnaden mellan den och Solineron var inte så stor.


2004 Solinero (252kr)

Kvällens dyraste vin hade även den en mörk röd färg men lämnade efter sig en kraftig oljig hinna. En fruktig doft med körsbär och fat. Smaken lätt och saftig utan att vara syltig. En rostad fatton och mörka bär. Det som gjorde att den bara fick andra platsen är att Raccolton är ett fylligare och smakrikare vin. Ett gott vin men så här i en provning så får hamnar den i skymundan. Raccolton vinner på sin kraftigare och mera direkt lättillgängliga stil.


Andra viner som dracks till maten efter provningen var:

2006 Rapitalá Catarratto Chardonnay (65kr)

Till en soppa med saffran och räkor fick vi en chardonnay som även den kom från Sicilien. Ett lätt torrt vitt vin med en gnutta sötma. Svag doft med äpple. Fruktig smak med äpple och lite päron. Smaken påminner om äppeljuice och cider.


Till desserten drack vi en Vino Santo och lite grappa, tyvärr missade jag att anteckna vilka det var.
En mycket trevlig och efterlängtad provning med ett intressant och genomgående tema.

2006 Raimat Albarino Chardonnay

Ännu ett presentvin. En chardonnay bland alla andra tänkte jag, men sen såg jag att det stod albarino ovanför chardonnay på flaskan. Det ökade på intresset lite och det dracks till en fiskgratäng. Färgen var blek och ljusgul. En svag doft med citrus, honung och lite trevlig banan. I smaken hittar man äpple, tropisk frukt, banan, ananas och en aningen bitter grapefruktig citrus eftersmak. Ingen chardonnay som alla andra. Mera ett nyavärlden publikfriande vin med sina tropiska frukter. Men inte där heller når den riktigt fram, banan och tropiska frukter går bra och är annorlunda. Det minns man med ett leende. Men den bittra eftersmaken tar bort allt det lustiga i vinet.


2006 Raimat Albarino Chardonnay (73kr Viking Line)

2004 Big House Red

Ett vin som jag fått i present och inte visste vad jag skulle förvänta mig. Vill minnas att jag läst om det och att det skulle vara speciellt och lite busigt. Tänkte det skulle passa lite lätt fredagsmat som fläskfilé och bearnaisesås. Färgen blåröd. Doften fruktig med mörka bär, lite syltigt. Smaken fruktig med körsbär,viol,örter och lång lite bitter tjärig eftersmak. Lite speciellt var vinet väl, och ganska gott. Passar till lättare mat och att smutta på.

2004 Big House Red (96kr)

2003 Rocca Guicciarda Riserva

En chianti från Barone Ricasoli som även gör en av mina favoriter Brolio. Till rostasbiff med gorgonzolasås var förväntningarna på den höga. Då priset är något högre än Brolion så hoppades jag den skulle kunna toppa den. Färgen var mörkt röd. Doften kraftig och djup av mörka bär och körsbär. Lite fuktig källare eller blöta löv(årstiden?). Smaken medelfyllig och saftigt len. Rostade fat med lite vanilj och körsbär med en eftersmak med lakrits. Lite som det faktist står på flaskan: ett vin som istället för det strama och kraftfulla tar fram det mjuka och förföriska i sangiovese druvan. Ett vin att dricka innan,under och efter måltiden. Ett gott vin som är lite för snällt för min smak och saknar egen karaktär. Det är kanske inte heller rätt vin att jämföra med matkrävande muskelchiantin som Brolio.



2003 Rocca Cuicciarda Riserva Chianti Classico (129kr)

2003 Baron De Ley Finca Monasterio och 2005 Teliani Valley Separavi

Eftera att ha blivit bortbjuden på lite mat,biff och potatisgratäng, tog jag med mig en av mina gamla favoriter. Ett vin som jag tycker är bland de godaste jag druckit. En "super" rioja som är gjord på utvalda druvor från gårdar runtomkring Baron De Leys gamla benedictiner munkkloster. Efter skörd för hand genomgår druvorna en manuell sorteringn där ca. en femtedel förkastas. Resultatet blir ett mycket fruktigt och läckert vin. Som kontrast provade vi ett georgiskt vin. Riojans färg var mörkröd. Doften stark fruktig, inte helt angenäm med mörka bär. Smaken underbart fruktig med mörka bär,svarta vinbär och vanilj. Kryddigt med brödkryddor i attacken. Smaken håller sig på topp hela vägen rundas av i en len eftersmak. Saperavi vinet fick inte lika mucket uppmärksamhet men den hade en god lite rökig doft. Smaken medelfylligt lite strävt. Kryddigt med en speciell karaktär som jag inte känner igen. Vid sidan av riojan var den inte lika god men ändå intressant och speciellt. Baron De Ley Finca Monasterio är däremot forfarande en av mina absoluta favoriter.



2003 Baron De Ley Finca Monasterio (199kr)

2005 Teliani Valley Saperavi (79kr)


Baron De Ley

2000 Finca Los Altos Gran Reserva (igen)

Öppnade andra flaskan av den här (tidigare inlägg) för att ha i köttfärssåsen och passade på att dricka ett glas till. Måste än en gång skriva att för 39kr är det mycket prisvärt. Bra kryddig mogen smak med mycket fat och vanilj.

2005 Bonterra Chardonnay

En enkel söndagsmiddag med Arlas färdiga skagenpanna med lax och potatis och broccoli. Det råder brist på vita viner i vinförrådet just nu, och det här var väl vad som kunde passa till det mesta. Färgen var ljust gul. Doften lätt och fruktig med ananas päron och ek. Smaken lätt och fruktig. Ganska låg syra. Ananas och eftersmak som påminner om päron fruxo. Enkel mat och enkelt vin. Laxen blev god men blir nog godare om man kryddar och smaksätter själv. Tycker det blev lite rinnigt också.


2005 Bonterra Chardonnay (125kr)

1994 Rioja Bordón Gran Reserva

En rioja från 1994 verkade intressant och prisvärt i nyhetssläppet i augusti. Spanien och rioja var där jag började med mitt vinintresse. Jag tyckte oftast de var goda och några bland de godaste som jag druckit. Fortfarande har jag flest spanska viner men det håller på att jämna ut sig.
Nu blev det dags att korka upp den till lammstek och en potatisgratäng med kantarell i. Väntade mig en starktegelnyans men färgen var vackert röd och klar. Inte mycket till tegelnyans men man kunde ana den lite. Doften kryddigt fruktig med mörka bör och fat. Vanilj och lite tobak. Ganska komplex och mogen för min amatörnäsa. Smaken medelfyllig och kryddig. Lite bränd rostad smak med russin och läder. Saftig med fruktig lång och lite beskt bitter eftersmak. Vinet var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. De jag druckit tidigare har varit yngre men ändå haft en annan mognad och mera tegelfärgade. Den här tycker jag ändå det var rätt tid att dricka. Den har en attraktiv fruktig smak med mognadstoner som förmodligen gör att den är på sin topp nu. Ska inte springa och köpa fler av den här nu utan hoppas på att de jag har från 90-talets senare hälft håller samma klass.

Resten av flaskan dracks nästa kväll till en pizza med lammrester och annat gott. Då hade vinet tappat lite av sin spets och var mera saftigt och mjukt kryddigt. Det var fortfarande gott och passade pizzan utmärkt.

(En matbild kan vara trevligt ibland. Svårt att få det bra bara)




1994 Rioja Bordón Gran Reserva (165kr)