Svågern tar med en nordamerikan och jag en sydamerikan till svärfar för att drickas till lite hästfilé. Ridgen mjuk och fruktig med endast lite fat. Lättillgänglig och god. Argentinaren mycket tyngre och maffigare, rosor, viol, mörk choklad och saltlakrits. I direkt kontrast med Ridgen lite för tung. Ridgen blev dock lite tunn i längden och Argentinaren mer och mer drickbar. Ridgen får ändå stå som vinnare.
Det var ett bra tag sen man drack mogen riesling och den här flaskan har väl hunnit ligga ett par år också. Gyllengul färg. Druvigt fruktig doft med söta päron och persika. Petroleum finns men inte överdrivet. Smaken söt, konserverad persika och päron. Mogen med liten svampton. Söt men ändå lättsam och lättdrucken.
Svag doft, lite päron. Smaken ganska fattig den också. Päron och äpple med en lite mer aromatisk eftersmak. Apelsinskal?
Till laxplanka. Friskt fruktig doft med krusbär och citron. Lätt gräsig med svartvinbärsblad. Doften friskt fruktig och lätt aromatisk. Krusbär, lite grönt äpple och ganska mycket citron. Citronen med lite äpple hänger kvar i en syrlig eftersmak. Lite flinta toner i doft och smak och som helhet ett gott vin.
Svärfar bjuder på raclette middag och en bunt viner med Corvina i huvudrollen. Zenato ripassa var mycket god, söta russin och körsbär.
Innan maten skålat vi lite för det nya köket i en halvflaska Moët. Sortimentet av halvflaskor är inte så värst spännande och ännu mindre på lokala bolaget. Så valet blev ett som det känns säkert kort. Doft med citrus, apelsin och äpple. Smaken likaså frisk och god med fin apelsin citrus.
Nebbiolo har fångat mitt intresse på senaste tiden och Fontanafreddas Langhe Nebbiolo har blivit en favorit. Pio Cesare brukar få fina omdömen av vinpressen och jag minns att jag provat det för länge sen men att det inte riktigt föll mig i smaken då. Nu får det en ny chans till och i lasagnen. Färgen ljust genomskinligt röd med tegelnyans. Kryddig doft med fat och tobak. Frukt med körsbär. Lite lakrits och rosor glimtar till ibland. Smaken stram och kryddig. Syrliga körsbär i frukten. Eftersmaken drar åt sötare röda bär med lite lakrits. Näe det här var inte alls vad jag väntat, stramt och för syrligt. Jag överväger att öppna ett annat vin till maten men ger det en chans, och i ett annat glas är förvandlingen total. Nu finns allt där som man hoppats på, mera rosen doft och viol. Smaken elegant slank och fruktig. Jag föredrar nog den mera lättillgängliga Fontanafreddan för tillfället.
