Till friterade calamares. Torrt friskt och fruktigt med päron och citrus. Enkelt och uppfriskande gott. Lite klent just till maten som hade mycket syra i sig från citronerna.
Vi firar vår femårsdag sedan min fru L och jag träffades. Det blir en kväll hemma för oss själva med god mat och dryck. Till förrätt en löjromstoast och Champagne. En Dom Pérignon som sparats till något speciellt tillfälle. Tillfällen har funnits men då har vi oftast hitta på något annat och inte varit hemma. Champagnen har fina små bubblor som kommer sakta. En lätt rostad doft av bröd och mogna äpplen. Frisk citrus med citron och apelsin. Fyllig och torr smak med
Till varmrätt hade vi oxfilé med parmesanmos, kantareller och rödvinssås. Till det drack vi en amarone som var ett sista minuten beslut, jag hade sett ut en barolo till kvällen men parmesanmoset fick mig att ändra mig till amarone istället. Kvällens Serego Alighieri Vaio Armaron var fylligt och kraftigt, russin och torkad frukt med portvinstoner i lagom mängd. Alkoholhalt på 15,5% som tyvärr kändes lite eldigt. Till maten och med någon form av tilltugg var det alldeles utmärkt, men för sig själv för kraftfullt. Jag är nog ingen amarone fantast direkt längre.
Ett vin som för ett par år sen fick en del goda omdömen i bloggosfären men den allmänna åsikten var att den skulle sparas i ett par år. Så gjorde jag med den här och nu en sommarkväll dricks den till lammfärsbiffar och ugnsrostade färskpotatis och morötter. Färgen tunnar ut mycket i kanten men utan tegelnyanser. Doften bärig och mjuk, röda vinbär och hallon kryddade med fat, sandig sten och tobak. Stramheten som vinet hade tidigare är så gott som helt borta. Smaken är slankt bärig och mjuk med röda vinbär och hallon. Endast i eftersmaken som är ganska kort finns det lite stramhet kvar av fat och tobak. Sedan klingar det av med en hallon ton som ligger kvar en stund. Intressant och gott lagringsexperiment, ska nog inte lagras längre än så här i alla fall.
Grillvin i stugan. Svartvinbärsgelé och blåbärssylt. Jag kan tycka om lättdruckna publikfirande viner från nya världen men det här var bara sliskigt.
Semestervin till torsk grillad i foliepaket. Torrt friskt och krispigt. Precis som jag vill ha det med gröna äpplen och grapefrukt.
Till pasta med bolognese. Ett vin som alltid har varit bra och den här gången ett snabbt val i butiken till kvällens pasta. Till och med över förväntan och hur gott som helst, fylligt med körsbärsfrukt. Lätt rostade fat och läder.
L´s kusin S kommer på besök och vi bjuder på plankstek på oxfilé. Det var länge sedan vi använde plankorna så det var roligt att laga plankstek igen och resultatet blev riktigt gott. Till maten drack vi två viner, en lite mognare bordaeaux och en yngre nya världen cabernet. Chateau Reysson lagom mogen, god frukt, fat och mer komplexitet. Katnook Estate mastigt och renfruktigt med blåa bär och saltlakrits. Båda var goda på olika sätt men Bordeauxen var såklart min favorit, till liten förvåning och glädje även L´s och S´s.
